Jag har alltid haft sjukt svårt att vara långsint och tjurig. Vilket innebär att jag har tagit rätt mycket skit. Men tillslut orkar man inte längre. Är ledsen på människor som visar sig vara helt annorlunda mot vad man alltid trott. och det är inte bara en eller två jag pratar om, utan flera. Tycker det är fruktansvärt synd, det är människor jag bryr mig om och alltid har brytt mig om. Gett 100% för och i de flesta fall fått 100% tillbaka. Oftast.

Sen händer det väl att man växer ifrån varandra. Men då är det oftast ömsesidigt. Synd när bara ena sidan växer ifrån den andra. då gör det bara ont.

Jag mår inte bra av att vara arg och sur. Mitt liv blir inte bättre av det, men tillslut pallar man inte längre. Måste sätta ner foten. Make a point och se vad som händer utifrån det. usch, jäkla skit.



Är himla glad för de som finns och är bra. När sånt här händer så håller man ännu hårdare i de som betyder. Och att alla splittras nu efter studenten gör ju det hela extra jobbigt. Men sånt är väl livet.

(klockan är 23.22 och jag behövde tömma hjärnan lite.)