..säger jag bara. sånt här gör mig så jävla förbannad. Petra berättade om en familj ifrån Ånge (där hon kommer från) som i morse blev utvisade till Armenien pågrund av att de inte fått uppehållstillstånd här i Sverige.
Familjen har bott här i elva år. ELVA. Arbetande föräldrar med tre barn som går i skolan.
Precis som vilken jävla svensk familj som hellst. Och 06.30 i morse knackar Polisen på på deras dörr och säger "hej, ni ska utvisas till Armenien, packa era tillhörigheter."

Den äldsta sonen:
- "Det kom 20 poliser i morse. De betedde sig som om vi var terrorister"

Hur packar man ner 11 år av sitt liv? HUR FAN GÖR MAN DET? 
På bara några timmar!? Jag blir så fruktansvärt upprörd över sånt här.


Folk invandrar till Sverige varje jävla dag och för att få plats
med alla skickar vi ut dom som redan bosatt sig och skaffat ett liv här. 
ELLER!?

Varför fick just den här familjen utvisas? Dög de inte för Sverige?




Klockan 11.05 lyfte planet mot Armenien utan att familjen hade fått ta farväl av sina vänner.

Aftonbladet frågade Annica Odelind, tillförordnad informationschef på polismyndigheten i Västernorrland:

Vad händer med familjen i Armenien?
- "Det har jag inget svar på. De blir överlämnade till myndigheterna där nere.
Polispersonal som är med på planet sköter den överlämningen."

Visste familljen om att de skulle utvisas idag?
- "Nej, det visste de inte om. Utan de vet om att de inte ska vara kvar i landet, att de varit här illegalt."

Familjen landade 16.30 i Armenien.
Inatt tvingas de övernatta på flygplatsen.


Sen vet de inte vart de ska ta vägen.




Idag var jag i Sofiakyrkan för att se luciafirandet. Där pratade dom även om att man ska tända ljus.
Tända ljus för människor som befinner sig i mörker, att ställa upp för sina medmänniskor som har det svårt.
Jag kan tala om att den här familjens ljus blåstes ut jävligt hårt och de slängdes rakt in i mörkret.

Vart finns medmänskligheten?

Vad ska de göra nu?
Föräldrarna har inga jobb, de har ingenstans att bo, 
barnen kan inte språket och vad händer med deras utbildning?


Jag trodde alla människor hade rätt till trygghet och frihet.
Men det räknas tydligen inte för vissa.


Familjen på flygplatsen.




Jag kan inte ens tänka mig hur det känns att bli behandlade såhär.

Om vi för några minuter bortser från att det finns ord som uppehållstillstånd och
att vistas i ett land illegalt och enbart ser på hur dessa människor blir behandlade.

Hur känns det då? Hur rätt är det här? Hur långt kan man gå?
Hur länge kan man skylla på "systemet" och lagar och regler och tillstånd?

I grundskolan lärde jag mig en regel som går över alla regler.
Den kallades den Gyllene regeln och går ut på att man ska
"Behandla andra som du själv vill bli behandlad."

Hur svårt är detta? 


Givetvis förstår jag vikten av ett fungerande samhälle och att det behöver
en fast grund och stöttepelare att stå på i form av lagar.

MEN när det kommer till det faktum att vi håller så hårt i våra lagar att vi glömmer
bort hur man är medmänniskor, hur man känner medkänsla, samvete och handlar därefter,
DÅ är det farligt. Kan vi ens kalla oss människor?



LÄS MER PÅ:

http://www.aftonbladet.se/nyheter/article14072166.ab

och

http://www.aftonbladet.se/nyheter/article14074033.ab


[Alla citat och bilden är lånade från aftonbladet.se]