Soooooo, nästan hela sommaren har gått och jag har precis som vanligt vart askass med bloggandet. Tar det som att jag har lagt min tid på att verkligen njuta av att vara hemma, ledig och av att ha många av mina närmsta runt mig.

 

I slutet av maj, när allt i skolan var slut även det, var jag så himla inställd på att åka hem till Motala och Suresh. Och tanken på att "jag kommer tillbaka" gjorde det inte lika jobbigt att lämna Jönköping och mina fina där. Så svårt att förstå att man ska vara ifrån varandra så länge som flera månader, när man vanligtvis brukar ses varjedag och människor som man har byggt en vardag kring, kanske inte alls kommer prata med. Även om det kommer vara precis lika asbra som alltid när vi ses igen. Knepigt det där. Som att livet i Jönköping är på paus. Ungefär lika knäppt som att när man tänker på att vi bara känt varandra i knappt ett år. herregudars. Vissa av er är jag närmare än folk som känt mig hela livet här i Motala. Knäppt, men asbra♥

 

Så nu när jag börjar vänja mig vid att ha lyxen att få kläder tvättade, mat lagad osv, och när jag nu nästan kan se slutet av tunneln (sommarlovet) så börjar jag PÅ RIKTIGT as-sakna mitt jönköpingliv. och alla som ingår där. och det faktum att vi återförenas till början av två veckors sjukt grym inspark gör verkligen inte saknaden mindre. Vi kommer lära känna massor nytt folk, och varandra ännu mer. Vill att det ska börja imorgon! Helst igår!

 

Men nu är det ju så att det är ca 4 veckor kvar tills vi ses (lite mindre!!) så vi får väl bara härda då. Så jag tänkte att till er som saknar mig (...heheh, något självgod?) lika mycket som jag saknar er, skulle få ett jävligt långt inlägg att läsa, för man vet ju aldrig när jag får för mig att skriva här igen..;)