"Mina VACKRA läsare, läs detta noga och ta gärna in det jag skriver.

När jag fick veta att jag skulle in i huset så var många på mig om att jag bör vara medveten om att folk kommer att tycka mycket om hur jag har håret, vad jag väger, hur jag sminkar mig och ja - ni förstår - allt som har med mitt yttre att göra. Men pling plong, jag är brud, man är väl för fan van som tjej att folk (framförallt andra tjejer) alltid ska tycka så överjävligt mycket om ens utseende.

Jag tänkte direkt att skitsamma, jag går inte in i huset för att jag har urringat, eller för att jag solar och typ.. borstar håret. Mitt syfte egentligen var att visa att man behöver inte vara den här klassiska dokusåpatjejen utan att det finns tjejer som tycker att det är roligare att klä sig soft och roligt än i höga klackar.

Hur som. Jag har ju märkt, både här och över twitter, att jag är så kallat tjock. Jag tror inte att ni förstår hur sinnesjukt det här är. Att man är snäppet större en de i tidningen gör en inte per automatik tjock. Det finns tjocka tjejer, och hey fan älska allt du har. Det är inte FULT att vara tjock. Mår man bra i sin kropp, även om du väger 45 eller 145, och det syns så blir du vacker. Du är sexig när du känner dig sexig osv osv. Att det är en hälsorisk - är en helt annan femma.

Jag har som många andra haft stora problem med min vikt, under hela min tonår var jag gravt underviktig, jag rent av svalt mig, detta har också med min danskarriär att göra, när jag dansade klassisk balett var det viktigt att vara spinkig. Men när jag sedan fattade att det inte passade min naturliga kroppstyp och började proppa i mig cheeseburgare (hallelulja) så började jag förstå vem jag var i min kropp. Så här ska och bör jag se ut.

Jag är 157 cm lång - bara två cm längre än Annica, tro det eller ej, jag har världens bästa rumpa (skojar ej) och folk tror att jag har silikon för att mina bröst sitter som två skott perfekt på bröstkorgen, något jag inte har. Jag har också platt mage och supersexiga höfter, och jag är vää-äldigt smal över magpartiet, jag älskar min kropp. ÄLSKAR. Men det är så typiskt att fokusera på det negativa, exempelvis har jag celluliter, någonting som alla en dag kommer få, det är absolut ingenting fult eller fel med dom, men det "sägs" att man inte bör ha såna. Jag älskar alla mina gropar, jag har tom döpt dom tänkte jag säga men det vore ju helt sjukt. Jag har en välkänd dubbelhaka, det är fokus på den har jag allt hört - den har ingenting med min vikt att göra, den har alltid funnits där, när jag var undernärd och blev satt på specialkost av läkare hade jag den, fan den är min kompis. Han är skön, mjuk och gosig.

Det jag vill säga är bara att sluta negga andras och din egen kropp. Älska allt du har, eller det du inte har. Jag vill också ha små bröst ibland, eller vem vill inte vara längre eller brunare ibland? SKITSAMMA. ÅH. Jag kan bli så jävla trött på den här onödiga hetsen. Jag fokuserar mer på att ha roligt, att skratta och bara må bra. För om jag mår bra - då ser jag bra ut.



Ni är så fina som säger så fina ord till mig här. Ni förstår inte hur mycket jag tar åt mig. Vi är så kloka tillsammans - ni & jag."

Detta är citerat från Hanna Rosenberg som var med i årets Big Brother (blogg.by/Hannarosenberg) och jag håller med om vartenda ord. Så jävla sant.

Visst jag har börjat träna och äta bra men gör det endast för min hälsa. varför vänta tills jag är 50 med att ta tag i den? Då kommer det garanterat vara mycket, mycket jobbigare.

Jag älskar varenda millimeter av min kropp och jag tycker alla borde göra samma sak med sina kroppar! Varför skulle vi inte!?