..rubriken är en textrad från låten "Som jag hade dig förut" med Melissa Horn och Lars Winnerbäck. Hörde den häromdagen igen och just när dom sjöng sådär, så slog det mig att den meningen har jag fastnat för förut! Minns att under sommarlovet efter studenten så var den där textraden precis som jag kände. 

 

Jag hade bott i Motala hela mitt liv. Hade min familj, vänner och pojkvän här och ville inte tänka framåt. Allt var så himla ovisst och läskligt. Efter varje sommarlov hade man ju vetat att man skulle tillbaka till skolan, så hade det ju alltid vart. Så sommarlovet gick lika fort som det alltid gör, jag var på arbetsförmedligen, sökte massa jobb i andra städer mest för att det var där dom roliga jobben fanns. Sökte jobb på ett nystartat hotell vid Varberg. Fick inte ens ett svar. Funderade på Norge men kom aldrig längre än funderingar. Innan sommaren hade jag ju sökt lite utbildningar mest på vad det hette. Tex. Attributmakare i Skellefteå och Mänskliga rättigheter i Malmö. Men den enda jag kom in på var Grafisk design och webbutveckling i Jönköping. När jag fick beskedet kände jag att "nej, plugga det vill jag iallafall inte" och tänkte tacka nej. Men mamma sa att jag inte skulle stänga några dörrar i onödan. Jag kunde ju inte veta då, hur jag skulle känna i slutet av sommaren men jag var i princip 99,99% säker på att jag inte skulle läsa vidare.

 

Sommaren gick som sagt hur fort som hellst, inga svar från jobbansökningar och när det bara var några veckor kvar på sommarlovet och det slog mig att "jag har faktiskt ingenting att komma tillbaka till i höst", VAD FAN SKA JAG GÖRA!?!? hjälp! Så då satte jag mig ner med papprena jag fått från Jönköping och läste på lite. (HÄR är ett inlägg jag skrev vid precis den här tiden.) Surfade in på deras hemsida för att läsa om utbildningen jag enbart sökt för att jag visste att jag tyckte grafisk design var kul. Fastnade mest för att den enbart var 2 år och att det ingick praktik eller en resa till kina.  Läste här om Heide Nesset, en tjej som läste just den utbildningen och som nu arbetar på Ellos med barnsidorna i deras katalog. Hur coolt? Då fastnade jag. Det här låter ju betydligt bättre än att vara arbetslös i Motala, för jag var livrädd för att fastna här. Googlade på hur långt bort Jönköping faktiskt låg, vilka anslutningar med buss och tåg som fanns samt om boende på bland annat Blocket. Allt detta hände på bara några timmar. Och jag kände att det här är så jävla rätt! Jag vill se nya ställen, träffa nya människor och lära mig nya saker. Sov inte ens på saken, bara bestämde mig. Smsade Suresh och sa att "du, jag ska flytta till Jönköping om typ 2 veckor så du vet!". "Jaha okej" svarade han bara, och det var inte mer med det. Han hörde väl redan att jag hade bestämt mig så var ingen idé att diskutera det.

 

En vecka senare fick jag 3 visningar och det var första gången jag såg min nya stad. Det enda jag sett av Jönköping innan var bara insidan av A6. Den första visningen var om ett rum i lägenhetskällare jag skulle dela med 2 andra, i Huskvarna. Jag som älskar ljus och vitt kände mig inte alls hemma, jag skulle enbart ha ett litet källarfönster. Och så ville jag ju bo närmare skolan egentligen. Nästa lägenhet var på 7e våningen i ett höghus på Råslätt. När vi kom dit så sov hyresgästen så fick ringa på några gånger.. kändes lite konstigt bara det. Plus att det var en tvåa, dvs. lite dyrare. Det luktade rök och kändes inte heller rätt. Den sista visningen hoppades jag så himla hårt på! Och jag kunde inte blivit nöjdare! Ett superfint, ljust rum i en villa på Bymarken. Och där har jag bott ända sedan dess. 

 

Givetvis var det helt fruktansvärt skrämmande att komma till en stad där du inte känner en själ. När mamma hade åkt på söndagen och jag var själv i mitt rum för första gången så kom ångesten. Vad fan håller jag på med? Tjöt som en gris, så jävla hemskt var det. Men gick ändå upp till uppropet dagen efter. Det måste ju göras, och jag tänkte om och om igen "alla är lika osäkra och vilsna som jag". Och efter första dagen hade paniken lagt sig, och efter några dagar så kunde jag slappna av helt. Och då började det riktigt roliga. Att lära känna massa nya vänner, ha kul hela insparken och att lära känna staden. Jönköping är så himla fint, det känns som ett större Motala eftersom det också ligger vid Vättern.

 

Det allra bästa i livet jag gjort hittlis är att flytta från Motala. Innan jag flyttade såg jag nästan bara det negativa. Att alla snackar så himla mycket, den gör det med den och den och det hände dom igår blablabla. VEM. BRYR. SIG. Orkade inte, så det negativa överskuggade allt det positiva. Det är den allra största fördelen med att jag flyttade; jag fick distans till allt det där och började längta till Motala igen. Jag saknade allt bra och såg hur puttigt allt det negativa var. Givetvis spelade det in att jag hade vänner, pojkvän och familj där med. Jag vill inte flytta tillbaka till Motala på många många år, men man vill ju ändå inte hata sin hemstad, så det är skönt att flytten hjälpte mig att få perspektiv på det. Jag växte även som människa och blev självständig. Så himla bra känsla!

 

Även om det var helt fruktansvärt läskigt att byta stad sådär

så kan jag inte vänta tills jag får göra det igen.

Att göra en stad till min.